Mellersta Österbottens välfärdsområdesstyrelse
Pöytäkirja 01.12.2025/Pykälä 270

Mellersta Österbottens välfärdsområdesstyrelse 01.12.2025 § 270  

4731/00.02.00/2025  

Beredningen ekonomidirektör Helinä Saarela

I enlighet med 22 § i lagen om välfärdsområden beslutar välfärdsområdesfullmäktige om de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer. Enligt 19 § i förvaltningsstadgan för Mellersta Österbottens välfärdsområde beslutar välfärdsområdesfullmäktige om de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer samt de kundavgifter som tas ut för tjänster som ingår i välfärdsområdets organiseringsansvar, om inte något annat föreskrivs nedan. I enlighet med 86 § i förvaltningsstadgan beslutar välfärdsområdesstyrelsen närmare om avgiftsgrunderna och avgifternas belopp. Välfärdsområdesstyrelsen kan delegera beslutanderätt som gäller avgifter till en underlydande myndighet.

Grunderna för avgifter för social- och hälsovårdstjänster

Enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) har ett välfärdsområde rätt att ta ut ersättning av ett annat välfärdsområde när kostnader har medförts av att tjänster har tillhandahållits en person som bor i det andra välfärdsområdet. Med kostnader avses de faktiska kostnader som orsakats av att personen tillhandahållits tjänsten, med avdrag för de verksamhetsintäkter som tjänsten medfört.

Grunden för avgifter som baserar sig på prestationsprincipen och användningen av tjänster är i Mellersta Österbottens välfärdsområde ett självkostnadspris som baserar sig på kostnadsberäkning och faktiska kostnader.

Vid prissättning som baserar sig på ett avtal mellan välfärdsområdena kan man som faktureringsprincip i stället för prestationsspecifikt självkostnadspris också använda andra beräkningssätt, till exempel prissättning grundat på kapitation eller någon annan författningsbaserad prissättningsgrund. I regel baserar sig orsaksprincipen och faktureringen ändå på klient- och patientspecifik användning.

Grunderna för räddningsväsendets avgifter

När det gäller grunderna för räddningsväsendets avgifter tillämpas räddningslagen (379/2011), lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005), statsrådets förordning om övervakning av hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier (685/2015) och lagen om anordningar inom räddningsväsendet (10/2007).

Grunden för avgifter är de produktionskostnader som har medförts. Avgift tas ut i alla situationer som är i enlighet med 96 § i räddningslagen. För prestationer vars pris inte har fastställts separat i lagar, tas det ut en avgift som är lika stor som de kostnader som produktionen av prestationen har medfört.

Räddningsverket tar ut tillsynsavgifter för tillsynsåtgärder som är i enlighet med kemikalielagstiftningen.

Grunderna för klient- och patientavgifter

Om högsta avgifter inom social- och hälsovårdstjänsterna föreskrivs i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992, jämte ändringar) och i förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (912/1992, jämte ändringar). Ett välfärdsområde kan besluta att det inte tas ut någon avgift för en tjänst eller att en avgift är mindre än vad som har föreskrivits i lag. En del tjänster är avgiftsfria enligt lag. Avgifterna för vissa tjänster regleras av allmänna principer i klientavgiftslagen (2 § i klientavgiftslagen). Den avgift som tas ut för en tjänst får då vara högst lika stor som kostnaderna som medförts av serviceproduktionen.

Enligt 11 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården skall en avgift som fastställts för socialvårdsservice och en sådan avgift för hälsovårdsservice som bestämts enligt en persons betalningsförmåga efterskänkas eller nedsättas till den del förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. Nedsättning och efterskänkande av avgift ska enligt lagen om utkomststöd prioriteras i förhållande till utkomststöd. Välfärdsområdet kan med motsvarande motiveringar enligt 11 § i lagen också besluta efterskänka eller nedsätta hälso- och sjukvårdens jämnstora klientavgifter. I Mellersta Österbottens välfärdsområde nedsätts inte jämnstora klientavgifter inom hälso- och sjukvården utifrån 11 § i lagen.

Mellersta Österbottens välfärdsområde Soites prislista över klient- och patientavgifter för år 2026 har beretts med beaktande av bestämmelserna i klientavgiftslagen och klientavgiftsförordningen och priserna som regleras med förordningen.

Dröjsmålsräntan bestäms enligt 4 § 3 mom. i räntelagen.

Förslag till beslut Välfärdsområdesstyrelsen beslutar föreslå att välfärdsområdesfullmäktige godkänner de allmänna grunderna för prislistor och avgifter år 2026 i enlighet med det ovannämnda förslaget.

Beslut Välfärdsområdesstyrelsen beslutade föreslå att välfärdsområdesfullmäktige godkänner de allmänna grunderna för prislistor och avgifter år 2026 i enlighet med det ovan presenterade.

 Ant. ekonomidirektör Helinä Saarela föredrog ärendet i början av sammanträdet.